Du...

Du o jag, VI är speciella...men nu är det du och jag och inte VI...Efter allt vi gått igenom, alla småbråk vi haft och alla de gånger vi hittat tillbaka till varandra, trodde jag att vi var menade för varandra, att det var ett tecken på att vi hörde ihop.
Men igår var allting över. Är det nu man ska banka vett i skallen och inse att det finns ingen mening och inga tecken?!

Du är speciell, du är unik, du är du!

Men du lämnade en tornado som snurrar i mitt huvud och ett eko som studsar fram och tillbaka...kallas det FÖRVIRRAD?






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0